En smakebit på søndag: Boktjuven
En halvseg söndag idag, födelsedagsfest och utgång igår. Jag hade ställt klockan och var uppe till herrarnas 5-mil, sen tog jag kudden med mig tillbaka till sängen och sov till hockeyn började. Resten av dagen tänkte jag läsa, läsa, läsa och kanske se en film. Boken som ligger på soffbordet och som är den jag kommer att bjuda på en smakbit ur är Markus Zusaks Boktjuven.
Boken utspelar sig i Tyskland runt andra världskriget och handlar om Lisel Meminger. Liesel är nio år och bor hos en fosterfamilj eftersom hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger. Liesel är en boktjuv och har en jude gömd i källaren.
Jag har sett fram emot att läsa den efter allt som skrivits om den och det är snart dags för premiär för filmatiseringen, så jag plockade upp den för några dagar sedan. En bit in börjar jag fundera på några detaljer ur berättelsen som känns bekanta. Lite för många detaljer för att det ska vara en slump. Det måste vara så att jag redan har läst boken. Men jag minns inte fortsättningen på handlingen, så det är väl bara att läsa på och ta tillfället i akt att njuta av en bra bok för andra gången.
Som de flesta säkert vet är det döden som är berättaren och jag tänkte dela med mig av ett stycke där döden i princip har berättat slutet för läsaren och förklarar att det inte gör något, det är vägen till slutet som är det intressanta.
En suddig, lite sned, mobilbild. Ungefär såhär ser texten ut för mig idag, tur att jag inte går ut varje lördag :)
Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.
