Människohamn - John Ajvide Lindqvist
Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Tankar:
Människohamn är, enligt mig, inte i närheten lika läskig som Låt den rätte komma in. Därmed inte sagt att jag inte tycker den är lite skrämmande periodvis. Jag har vanligtvis lite svårt för det ockulta och övernaturliga, men när det blandas med så mycket vardag som i Människohamn funkar det. Slutet lämnar mig frågande, jag vill veta vad som händer och allt känns lite för enkelt ihopknutet.
Betyg: 3/5
