Titel: Oktober i Fattigsverige
Författare: Susanna Alakoski
Utgivningsår: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Det är ganska länge sedan jag läste Susanna Alakoskis Svinalängorna. Jag minns inte exakt vilka känslor den gav mig, men jag minns att jag inte riktigt kunde föreställa mig hur det skulle vara att växa upp under de förhållanden som barnen gör i boken. Att jag blev frustrerad av vetskapen att det där inte bara finns i böcker och på film, för en del barn är det verklighet. På tisdag ska jag gå och lyssna på Susanna. Inför det mötet ville jag ha lite mer "kött på benen" och plockade därför upp hennes Oktober i Fattigsverige när jag hittade den på biblioteket.
Oktober i Fattigsverige är skriven som en dagbok i punktform under oktober 2011. Vi följer henne på resor mellan hemmet i Gustavsberg och skrivarlägenheten hon har i sin gamla hemstad Ystad, vi följer henne till författarsamtal och vi får vara med när hon äter frukost. Hon berättar att hon skriver boken på mobilen, korta stycken ur familjen Alakoskis sjukjournaler, sociala material och dokument från kriminalvården blandas med ögonblicksbilder från nu, tankar, citat från böcker skrivna av författare med arbetarklassbakgrund och väderleksrapporter. Hon skriver det som faller henne in, mellan punkterna som berättar om det boken främst handlar om dyker det upp ögonblicksbilder som exempelvis på s.123 där följande kan läsas "Jag säger åt hundägaren att koppla sin läskiga hund. För helvete, koppla hunden!" mellan ett stycke som handlar om hennes fattigskräck och ett annat som berör hur hon kommer från en finsk oskötsam arbetarfamilj som flydde sitt land efter krigen.
Oktober i Fattigsverige är en viktig bok, en bok som inte kommer att släppa taget om mig på länge. Inte minst kommer jag att läsa väderleksrapporten utan att klaga på regn eller några minusgrader. Jag har kläder att klä på mig, tak över huvudet och en soffa att kura ihop i. Det är skrämmande nog inte alla förunnat.
Det är synd att jag inte behärskar parallelläsning, det blir lite för tungt att läsa boken från pärm till pärm utan uppehåll för något annat och det gör att jag drar mig lite för att plocka upp den och fortsätta. Jag har givit boken betyget 3/5 och det beror nog mycket på det, att det blir för tungt.
"Fågelsången håller på att avdunsta från skogen. Vilka fåglar dröjer sig kvar så här länge? Om det blir en mild vinter stannar de våghalsigaste fåglarna kvar. Om vi inte matar dem så dör de. Alltså matar vi dem. De hemlösa gapar mot oss från trottoarerna. Vore vi fåglar vore det mindre förnedrande att tigga."