Ett helt vanligt biblioteksbesök
Idag var det tänkt att jag skulle bevista min allra första bokcirkelträff. Den anordnas av biblioteket i min stad och boken som ska diskuteras är Alice Munros För mycket lycka. Men med lite för mycket i kalendern denna veckan vet jag inte om energin finns. Bokcirkeln har gått från att kännas spännande till att jag idag känner lite stress över att gå dit. Jag tror att det kommer att bli så att jag stannar hemma. Därför var jag istället inom biblioteket direkt när jag kom hem från jobbet. Jag har snart läst ut Carlos Ruiz Zafóns Himlens fånge och har min läsplan för början av februari klar i huvudet.
Så kommer jag in på biblioteket. Där möts jag av hyllan med böcker för korttidslån och hyllan med nyheter, "åhhh finns den där inne och ingen har lånat den!". Och så måste en del av planen ge vika för något annat. På vägen till rätt hylla och rätt bokstav för den första boken jag har på listan i huvudet skyltas det med en del andra populära titlar och när jag väl är framme vid första boken på listan har jag redan plockat på mig tre böcker som inte finns med på den. Boken, den där första på listan, finns inte inne visar det sig och jag nöjer mig med de jag nu hittat på vägen dit, jag har ju en hög oläst hemma också. När dessa är scannade och nerstoppade i väskan hamnar jag ansikte mot ansikte med Susanna Alakoski på en stor affisch. Just det, hon kommer snart till min stad och jag har bokat plats och där står hennes Oktober i Fattigsverige helt outlånad, trots att hon snart kommer och det är titeln som ska diskuteras på nästa bokcirkel. Blipp. Helt plötsligt har jag en helt ny plan för början av februari.
