Fågelbarn - Christin Ljungqvist
Titel: Fågelbarn
Författare: Christin Ljungqvist
Utgivningsår: 2013
Förlag: Gilla böcker
Citat: "Jag är inte feg. Jag har aldrig varit feg, men den ärligheten du pratar om, sanning hit och sanning dit, den funkar inte i min familj. Den har aldrig funkat."
Citat två: "Det doftade jord och mull i vinden, och naturen var så torr att den rasslade och knakade, och de gula och röda löven singlade ner från trädens kronor som regn."
Citat tre: "Du? Titta inte bakåt mer, se var du är istället, vad du har."
Hela tre citat fick det blir från denna, Christin Ljungqvists andra bok. Kunde helt enkelt inte välja.
Fågelbarn är en fristående uppföljare till debuten Kaninhjärta och handlar om Hanna, en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Hon bor i en villa med mamma, pappa och de två äldre bröderna Samuel och Jens. Sedan Hanna var liten har hon kunnat se döda och haft föraningar om händelser och hon pratar ofta om spöken med sina föräldrar. Hennes föräldrar försöker få henne att sluta prata om det, mest mamma, för utåt sett är det så himla viktigt att allt ser bra ut. Men allt är inte bra, allt är långt ifrån bra.
Fågelbarn är ett mörkt familjedrama om en till synes helt normal familj, som sakta faller i bitar. Det gör ont i mig när jag läser om hur Hannas föräldrar behandlar henne, tystar ner henne, inte tror på henne, sviker henne. Och det är inte förrän på slutet jag kan pusta ut. Heja Hanna.
Tempot känns högre än i Kaninhjärta, som jag ibland tyckte var lite lite seg, men något gör att jag ger Fågelbarn betyget 3/5, ett snäpp lägre än Kaninhjärta. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör det. Borde jag inte läst dem direkt efter varandra? Jag lämnar det där och går vidare med en känsla av att inte riktigt kunna släppa sveket från föräldrarna.
